Vi gjorde ett försök i september 2011 på Svellnosbreen rundt, den gången hann vi 7st 2000 meters toppar. Ett år senare var Tobias och Anders tillbaka för en revansch, detta är reseberättelsen från den turen.
-
Deltagare
-
Reseberättelse
– Tidsåtgång
– Orientering
– Lärdomar -
Utrustningslista
1. Deltagare
Anders Appeldahl
Tobias Falkberger
2. Reseberättelse
Resan började i Stockholm där jag, Anders bor och jag körde därefter till Oslo för att hämta upp Tobias. Jag började körningen från Stockholm tidigt en torsdagsmorgon och kom fram till Oslo i lagom tid tills Tobias slutade jobbet. Vi fortsatte direkt körningen norrut och anlände till Spiterstulen sent på torsdagskvällen, runt 22 tiden. Eftersom jag i alla hast missat att ta med tältpinnarna till tältet beslöt vi oss för att ta in på det billigaste alternativet i Spiterstulen. Jag tror inte att det kostade mer än 150kr/natt att sova där. Vi fick ett rum med en våningssäng och inte mycket mer. Vi gick och lade oss direkt och klockan 04.00 ringde klockan för frukost och redan 05.00 gav vi oss av i den mörka natten.
I samband med att vi började gå upp för den första backen gick solen upp. Det var lite svårt att lista ut vilken väg man skulle ta upp till första berget eftersom leden snarare ledde till galciären än upp mot berget. Vi löste detta genom att istället följa ryggen upp. Dock möttes vi av ganska mycket is här vilket skapade problem då vi lämnat stegjärnen hemma. Istället använde vi oss av en sten för att hugga ut steg i isen som vi sedan använde som en trappa upp. Denna metod fungerade bra en kort bit, men hade det varit mer is hade vi varit tvungna att vända om.
När vi väl passerat det första isfältet var det dags för den första klättringen. Eftersom det hade varit strålande sol de senaste 24 timmarna så var klippan hyffsat torr och vi bestämde oss för att inte använda oss av repet. Det var oklart om det fanns någon tydlig led här, utan vi testade oss fram till den bästa vägen. Klättringen var runt 30 höjdmeter och den vägen vi hamnade på var ungefär svårighetsgrad 3b, 4a.
Vi fortsatte ned från den första höjden och sedan vidare till nästa höjd som inte bjöd på någon svårare klättring.
Däremot var vi tvungna att genomföra två firning på bergets baksida på ungefär 20 meter var. Det var här vi året innan hade missat det andra ankaret som ligger långt ut till vänster (sett med näsan mot väggen). Firningsstationen var försedd med många repsnören, däremot saknades en karbin, varför vi lämnade en av våra för att genomföra firningen, som annars gick väldigt smidigt.
Sista toppen innan vi vände norrut var inget spektakulärt och fram tills hit hade firningen varit det enda riktiga kruxet. I vändningen norrut var kammen dock mest stenskravel och i vissa fall väldigt svårklättrad. Stenarna började lätt att glida när man trampade på den i den branta terrängen. Vi bestämde oss därför att testa snöns hållbarhet som visade sig vara väldigt hård och därför gick vi vid sidan av stenskravlet istället. Dock såg vi efter bara några hundra meter att vi var tvungna att återvända till stenskravllet då bergschrundet öppnade sig framför oss.
Efter halva sträckan norrut låg en klippa som knappt syns på kartan men som erbjöd den svåraste klättringen hittills. Klättringen var av sann ”Svenska fjällen” karaktär, där man får lägga tillbaka greppet efter att man använt det. Vi fortsatte dock klättringen utan att repa in oss, då vi bedömde klättringen som 4a-4b och vi kände oss båda ganska säkra. Dock var det ganska långa stup under klättringsleden och ramlar man här så finns det inte en chans att överleva. Detta gjorde att vi klättrade ganska långsamt och testade greppen noga innan vi använde dem. Detta resulterade i att vi slet ut ganska många grepp från väggen.
Därefter fortsatte vi mot den sista toppen före leden viker av åt öster igen. Denna klippa var den svåraste att bestiga hittills och vi fick testa många vägar innan vi hittade något alternativ som passade oss. Nu hade molnen dragit in på riktigt och luftfuktigheten gjorde att klippan började bli blöt. Vid ett tillfälle var jag tvungen att sätta en säkring för mig själv, men i övrigt fortsatte utan att repa in oss enligt tidigare. Klättringen var i stort sett lika svår som tidigare men ett par krux var nog upp mot 5a, eller så var det lika svårt som tidigare. Det är möjligt att de långa stupen gjorde så att klättringen kändes svårare. Ned från denna topp var det även en 30 meters firning och det var precis så att 60 meters repet nådde hela vägen ned. Dock fanns det en mellanstation av fira ifrån om man har ett kortare rep.
Sista biten österut gick över en ganska smal kam, som trots att den var smal var ganska lätt att följa och klättringen här var enkel, typ 3b. Det finns dock ett krux på leden där man går ut norrut, runt ett block. Det känns väldigt luftigt under just det här partiet och fjärilarna i magen gör sig påminda, men det är inte speciellt svårt. Väl uppe på kammen är det lätt att hitta till toppstugan och sedan är det bara att följa leden ned till Spiterstulen igen.
Tidsåtgång
Vi började klockan 04.00 med frukost och avmarscherade från Spiterstulen vid 05.00. Vi åt lunch uppe i toppstugan runt 15-tiden. När vi väl vara nere i Spiterstulen igen så var klockan 19.00. Totalt tog turen 14 timmar att genomföra. Dagen efter körde vi hela dagen och jag kom hem igen till Stockholm vid 01.00 tiden.
Lärdomar
Lärdomarna från resan var att ta med sig stegjärn, då vi skulle behövt dessa vid flertalet kort tillfällen för att ta oss över is/snöfält helt säkert. En annan lärdom var också att inte hålla på repet, utan göra en säkrare bedömning av klippan innan vi började klättra. Vi borde egentligen använt oss av rep för säkring under klättringen vid klippan i glaciärens nordvästra hörn. Detta hade dock medfört ett större tidsförbruk och vi höll gott tempo och använde fler timmar än de dygnet har av ljusa timmar i september. En annan lärdom var att det var svårt att rymma dåligt väder på kammen, varför det är bra om man genomför leden i gott väder om man inte har så mycket erfarenhet.
3. Utrustningslista för mig (Anders)
- Underställströja
- Skaljacka
- Skalbyxa
- Underställsbyxa (nedpackad)
- Tunn fleecetröja
- Lätt dunjacka
- Vattenflaskor med kapacitet för 3,5L (räckte precis, skulle behövt lite mer)
- 2 par handskar (använde det torra paret på vägen ned)
- 2 stycken buffar
- 1 par fjällskor35L ryggsäck
- Klättersele
- 5 stycken quickdraws (delade på oss båda)
- ett kilset
- 3 stycken friends (en stor, en mitt och en liten)
- 5 stycken skruvkarbiner (lämnade 3 stycken på leden)
- 5 stycken 120cm repsnören (lämnade 1 stycken på leden)
- 60m klätterrep
- Isyxa
- Hjälm6 stycken powerbars (åt alla)
- 2 stycken frystorkad mat (åt en, åt senare middag i Spiterstulen)
- 3 stycken vattenflaskor
- 1 stycken termos