Vi sov gott i det lilla hotellrummet och vaknade utan att känna av några jetlagstörningar alls. Mattias fick mail om att hans två väskor skulle anlända samma kväll klockan 18.50 till flygplatsen, medan vi vänta på väskorna vandrade vi runt i Mendoza och kollade in den stora parken och de olika Plazorna. Mendoza drabbades på mitten av 1800talet av flera jordbävningar som förstörde staden. Den byggdes dock snart upp och då med en helt ny struktur där stadens kärna är ett prydligt rutnät och det är omöjligt att gå vilse så länge man har en karta att gå efter, speciellt då man alltid är nära någon av de fem stora Plazorna som omger de centrala delarna.
“Saker och ting har ändrats lite nu pga att det inte går att ta ut mer an 1000 pesos från bankomaterna per dag och banken har hunnit stänga redan. Detta gör att vi kommer att vara borta en dag längre på första turen så vi kommer tillbaka den 25e istället. Sedan åker vi den 26e till Aconcagua, då hinner vi fixa alla tillstånd på morgonen, sedan tar vi bussen 10:30.”
Vår plan var att åka till Vallecitos redan på morgonen efter vi fixat tillstånden för Aconcagua, men då vi inte kunde åka utan Mattias bagage fick vi vackert skjuta upp avresan till kvällen. Tyvärr var detta inte den enda motgången som vi mötte. Det var lördag och alla banker var stängda och så var de även när vi anlände till Mendoza kvällen innan. Detta ställde till problem då det endast går att ta ut 1000 pesos från bankomaterna per dag och tillståndet kostar 3000 pesos per person. Planen var att komma tillbaka till Mendoza på julafton och åka den 25 till Aconcagua men då den 25e december är väldigt röd och allt är stängt bestämde vi oss för att flytta fram tillbakaresan en dag, vilket passade bra då vi förlorade en dag på grund av Mattias väskor.
“Mattias bagage har anlänt! Vi packar om och åker strax till Vallecitos i Cordon del Plata. Vi sover vid vägslutet på ca 3000möh och fortsätter som planerat imorgon men en dag försenat.”
Efter att Mattias med ett leende på läpparna hämtat sina väskor på flygplatsen satte vi oss i två taxibilar. Då vi hade varsin rejäl ryggsäck så fick vi inte plats i en bil utan vi fick ta två. Två timmar tog bilresan genom den nu svarta senkvällen upp till skidområdet Vallecitos. Sista sträckan upp till vägens ände gick på en slingrig och dålig väg där chauffören och mina reskamrater roade sig med att jaga en stackars vettskrämd hare. Tillslut kom vi till den plats där vi skulle börja acklimatiseringen och inmarschen mot bergsområdet med samma namn som vårt hotell, Cordon del Plata. Tanken var att vi skulle gå en bit och sova i tält, men då vi anlände sent och det var kolsvart så föll vi för frestelsen att sova på Refugion vid skidcentret Montana.