Av: Mattias
LAJT-grabbarna Victor, Stefan, Tobias och Mattias möttes upp på Kristihimmelsfärdsdagen i Oslo för att påbörja helgens äventyr. Denna gång gick färden längs oerhört vacker norsk natur upp till Jostedalen, ca sex timmar norr om Oslo. På helgens schema stod glaciärkurs, för att vi ville förbättra våra kunskaper om hur, var och när man bäst färdas på en bre (Norska för glaciär).
Tobias på styva linan
Väl framme svängde Stefan in den hyrda Volvon på campingen, som skulle bli vårt hem de kommande tre nätterna. Grillen tändes och till den saftiga mangosalladen serverades grillad ryggbiff utan tillstymmelse till kryddor. Efter att även bananen med smält choklad glidit ner så tog Tobias fram sin slackline som spändes upp mellan två björkar. Sen var det upp till bevis med att visa sin om något bristfälliga balansegenskaper, på den inte alltid så stadiga linan.
Rune Abildgaard Sørensen som var Fjellfører/Mountain Guide på www.friluftsliv-fjellsport.no mötte upp oss två timmar senare för att gå igenom knopar och materiell. Rune som skulle vara vår guide kom ursprungligen från Danmark, men i bristen på fjäll i sitt hemland som blev han bosatt i Norge sedan ett antal år tillbaka. Vår guide visade sig vara en mycket trevlig och lättsam man vilket bådade gott inför det som komma skulle. Han talade även relativt tydligt och lättbegripligt för att vara från Danmark, även om jag själv fick fråga vad han sade både två och tre gånger ibland.
Även om Victor tyckte att 7:30 var i tidigaste laget så ringde ändå klockan på fredagsmorgonen och alla klev upp. Ägg kokades, bacon stektes, bröd skivades och pålägg av olika animaliska ursprung dukades fram. Efter att ha handlat det sista som saknades inklusive salt och peppar, så trängde vi in oss i Runes Suzukijeep och begav oss den korta biten upp till Nigardsbreen. Efter en kortare anmarsch åkte selar och stegjärn på och vi knöt in oss i ett replag om fyra och började kursen på allvar. Det visade sig att vi hade valt helt rätt helg då solen stod högt på en klarblå himmel och med en vind som lätt svalkade våra leende ansikten. Vi turades om att leda replaget och välja rätt väg på den blå isen mellan snövattenhål, sprickor och de tobleroneliknande isformationerna.
Glaciärvandring
Jag blev mäkta imponerad av styrkan i isskruvarna som enkelt gängades fast i den solida isen och då gav oss en säker punkt att arbeta ifrån. Rune gick systematiskt igenom olika tekniker hur man bäst färdas genom terrängen med stegjärn och vad man bör tänka på. Även om vi alla redan visste vikten av att gå med så många taggar som möjligt ner i isen så kunde detta inte påpekas nog så många gånger. Grillad (och okryddad) kyckling blev en finfin lunch med tillhörande mackor, som vid det här laget hunnit hårdna något.
Stefan i nöd väntar på räddning
Dagens roligaste och kanske viktigaste övning var livräddning. Då hissades valfri LAJT-kille ner i närmaste spricka för att sedan med Runes guidning firas upp i säkerhet från en i ett skarpt läge potentiell otäck situation.
Det blev en lång dag och när stegjärnens skarpa tänder började gnissla mot den polerade bergshällen nedanför glaciären hade vi inte långt kvar till bilen.
Till middag tändes återigen grillen och snart svaldes ytterligare ett köttstycke (kryddat!) ned, med ett glas rött vin under en värmande kvällssol, i magen på fyra trötta men nöjda glaciärfarare. Den blommande häggens doft, blandat med lätt lukt från de betande hästarna precis bakom vår stuga, tillsammans med fågelsången och den brusande älven, gör detta till en helt sagolik plats nere i dalen med de omgivande vitklädda bergstopparna.
RIIIIINNNG!!! Äntligen morgon! Med iver studsar alla fyra upp ur sina sköna sängar i stugan vi hyrt på campingen. Stefan tar frukostansvaret och rattar vant in vredet på de två spisplattorna och fyller återigen det lilla rummet med bacondoft.
Rune är på plats strax efter nio och då börjar vi dagen med att gå igenom kartan och vad man bör tänka på när man väljer vägval på glaciärer. Det kan vara allt från var sprickor bildas och varför de bildas just där, var snöbryggor är som svagast och när det är störst risk att falla igenom. När kartan gåtts igenom packas prylarna ned i ryggsäckarna och idag även snöankare. Idag provar vi en annan glaciär för att få träna på en mer snöbeklädd omgivning.
Kartgenomgång om hur man bäst och säkrats färdas på glaciären
En inmarsch på strax över timmen tar oss så äntligen fram till glaciären och kursen kan börja på riktigt! På inmarschen är det ingen som tvivlar på guidens påstående om att det i år är ett lämmelår. Detta eftersom vi får se både levande, döda, platta, tomma, halva, massakrerade och ulltussliknande lämlar överallt utmed vår väg.
Om man inte tänker på var man går i ett sådant här landskap så kan man själv få bli en platt och krossad varelse eftersom det med jämna mellanrum rasar mindre laviner, stenblock och grusmassor från sluttningarna intill bergsväggarna. I sådana lägen känns det bra att man befinner sig en bit bort i säkerhet ute på glaciären.
Istället för isskruvar får vi idag använda snöankare och nedgrävda isyxor för att få en säker och fastsatt plats att arbeta ifrån, vid t ex en räddning. Räddning ur spricka stod även på schemat idag och vi turades om att hissa upp den stackars kamrat som planenligt blivit hängandes i andra änden av repet.
Fyra nöjda glaciärfarare
Solen sken under hela dagen och tussen som syntes under någon minut är synd att kalla för moln. Vyerna här har varit helt fantastiska och det tillsammans med den övriga naturen, snön, isen och glada kamrater gör en helg som denna oförglömlig. På nedvägen får vi korsa några mindre forsar, vilket görs utan att få några våta fötter. Inte ens Victors ivriga studsande mellan de våta klippblocken i forsen resulterar i några olyckor. Vi har alla kört med storskor och tre av dessa är La Sportivas Spantik, som vi är mycket nöjda med, och starkt rekommenderar till andra.
Uppåt Mot nya äventyr
Väl hemma på campingen tackar vi Rune för en bra och mycket lärorik kurs, innan vi återigen tänder grillen för en sista natt med gänget.