Jag låg och vred mig i tältet och försökte vänta ut mina kamrater och få någon av dem att först stoppa ut huvudet genom tältduken, men min blåsa tvingade mig att ge upp. När jag stoppade ut huvudet möttes jag av en strålande dag. Då det ändå bara var vilodag som stod på schemat var det svårt att argumentera för att folk skulle gå ut ur tältet, speciellt bara för att jag var sällskapssjuk. Efter att ha hämtat vatten och sett hur svårt det är för folk som besöker berget att lämna det i det samma skick som det var när de kom kände jag mig lite nedstämd. Det är ju inte så att man på detta berg lider brist på stenar att gömma skit och papper under.
Tobias och Victor vilar i tältet. Sovsäckar på luftning på tälttaket.
Mei tyckte att vi alla skulle ge oss upp till nästa camp, som heter Hoyada och ligger på 4600möh, för att ytterligare förbättra vår acklimatiseringen men Tobias och Victor var mer sugna på att utnyttja vilodagen med att faktiskt vila och bestämde sig för att stanna. På villkoret att Mei lärde sig att tända vårat kök så skulle jag följa med upp. Jag tycker att det är viktigt och det kan till och med vara livsviktigt att kunna detta när vi senare skulle bli tvungna att smälta snö för att få vatten. Hon hade det lite svårt i början men sen brann en fin gaslåga och vi kunde få middag innan vi med lätta ryggsäckar begav oss uppåt. Två timmar senare var tältet uppspänt och det var dags att sova.
Mattias och Mei i camp Hoyada 4600möh.