Äntligen går vi nedför! Vi är alla överens om att vårt val att inte gå normalleden upp mot toppen var helt rätt. Väljer man denna led möts man efter baslägret av en enda lång grusbacke. Det är denna väg vi tar ner och den är inte rolig alls. Inget vatten utan bara grus och sten.
Det är jobbigt att gå nedför!
Vi möter några norrmän som rekommenderar ett hamburgerställe i Plaza de Mulas som blir vårat första stopp i baslägret. Äntligen lite riktig mat! Sen har vi en del grejer att fixa. Bajspåsen måste lämnas, boka transport till Mendoza och äta en gång till.
En enda lång grusbacke.
När sen hotellet (precis nedanför lägret) som vi tänkt äta på hade stängt pga för dålig lönsamhet fick vi tänka om lite. Bokningen av transport var heller inte så enkelt när Grajales som vi bokat mulan och transporten hit med inte gick med på att skjutsa oss förrän vi kunde visa upp kontanter så hade vi problem. Självklart är inte det någon nyhet att Cash is King men då vi nätt och jämt fick ut kontanter till resan hit och tillståndet hade vi inget alternativ. Vi stötte återigen ihop med grabbarna från Arvidsjaur och vi började gemensamt diskutera hur vi skulle göra.
Gott med mat som inte har varit frystorkad!
Tillslut kom vi fram till att stanna i lägret över natten och avnjuta en god middag med våra nya vänner och dagen efter hyra en mula som kunde ta 60kg av våra grejer ner till vägen där en minibuss skulle möta oss och ta oss sex till civilisationen i Mendoza. Inte mycket av detta hade blivit möjligt utan våra två nya vänner. TACK till Anders och Fredrik som verkligen hjälpte oss! En trevlig middag med biffar, trevligt sällskap och en söt servitris som Fredrik med sina sönderbrända och variga läppar gjorde sitt yttersta att imponera på fick avsluta dagen.
Tillsammans med våra nyfunna vänner Anders och Fredrik.
Graaaaacias!