Nyårsdagen!
Vi började året med att önska oss i team LAJT och alla andra vi mötte i lägret Gott Nytt År!
Idag kom vi iväg endast några minuter efter de andra expeditionerna. Kom snabbt ifatt dom som gått innan oss. Näst längst fram, bakom en av guiderna gick den svensktalande finnen Tomas. En glad och trevlig kille som åkt dit med en internationell grupp med deltagare från hela världen. Han såg stark ut och hade gärna gått med oss som höll ett betydligt bättre tempo än hans egen grupp.
Från lägret mot nya höjder
Tyvärr hade Mei glömt hur viktigt det är att dricka och gått ifrån lägret utan en enda droppe att dricka! Då bäcken frusit under natten så hade inte jag heller med ett överskott på vatten, utan jag hade endast räknat att det skulle räcka till mig. Så när två skulle dela på vattnet så tog det snabbt slut. Även om Mei inte hade något vatten med så var hon den klart snabbaste av oss 4 och tog ledningen och gick först uppför berget. Victor såg lite sliten ut och Tobias kämpade på med sin fulla packning. Ju tröttare de andra tyckte det var, ju piggare kände jag mig, vilket känns bra inför morgondagen. Uppe i lägret väntade Mei med en liter varmt vatten som hon fått av en av guiderna i lägret.
Sakta men säkert!
Vi slog upp våra två tält i mitten av lägret och efter det gick Mei och la sig, medan vi andra tre började smälta snö för att få vatten. Pratade med Amanda som hunnit med ett toppförsök och som tråkigt nog blivit tvungen att vända pga av energibrist. En av nackdelarna av att åka med en kommersiell expedition är att man är helt i händerna på ledarna. Även om de hade tre extradagar på sig så hade man bara en chans att nå toppen och missade man den chansen så var det kört. I deras expedition var det endast en kille från USA som kom upp!
Medan vi sitter och försöker smälta snö i våra gaskök som vars effekt blir allt sämre ju kallare gasen blir så ser jag två gestalter stå i lägrets utkant ca 50 meter bort.
Av deras svenskliknande utseende så gissar jag att det är Janne och Niklas som kommit ner från toppen, och vinkar med glädje att de ska komma. Efter att ha börjat konversera med de två så förstår jag att det inte alls är Janne och Niklas utan två helt andra svenskar. Det var två militärer från Arvidsjaur som med försvarets läderkängor och värmetröja som stod och pratade med oss efter en acklimatiseringstur från normalrutten. Även Anders och Fredrik som dom hette hade planen att nå toppen nästa dag.
Snösmältningen fortsatte. Gratulerade sedan 2012 års första Aconcaguabestigare som blev Janne o Niklas till ett bra utfört dagsverke! Fyllde upp lite innehåll i min bajspåsen och lämnade över snösmältningen till Mei, som fick försöka smälta snö med gasbehållare som gjorde mycket dåligt ifrån sig i den kyliga snöstormen. Förstod sedan att jag måste ha tappat mina 4 marabou mjölkchokladkakor som jag hade tänkt dela med mig av kvällen innan topptursförsöket. Så istället för att göra min vänner glada har jag bara haft dom i min ryggsäck under hela min tid på Aconcagua som 1kg extravikt, bara för att skräpa ner berget. Inte bra!
Pratade med Tomas och fick veta att deras grupp skulle lämna lägret 5.00. Då vi inte visste riktigt vägen i mörkret och då alla spår försvunnit i snön beslutade vi att vi skulle ta rygg på deras grupp.
Ska bli spännande imorgon!