Vaknade och blev arg på mig själv då jag insåg att jag druckit för lite kvällen innan. Kändes inte bra alls då jag gått o muttrat på de andra att dom måste dricka mer. Men efter några liter vatten och te så kändes det bättre igen.
Mei bokade med tanke på den jobbiga gårdagen, en bärare att för några tusen kronor bära upp delar av hennes packning till nästa läger. Men efter att ha diskuterat saken med en guide så avbokade hon bäraren och vi beslöt att gå upp med delar av packningen idag för att imorgon få det lättare. Mei, jag och Victor fyllde väskorna med det vi inte behövde idag och traskade upp med grejerna till Camp Colera. Tobias tyckte att man skulle vila på vilodagen och stannade i lägret.
Det tog oss två timmar att gå upp med grejerna och endast ca 30 minuter att gå ner. Det vi inte räknat med var att det skulle börja snöa och att sikten skulle bli lika med noll. Lyckades ändå ta oss upp till Colera där vi möttes av en massa tält och vindskyddet ”Elena” som ska användas i nödfall. Endast en människa vandrade likt ett spöke genom det grådimmiga spöklägret. Vi hittade Janne och Niklas tält och började prata med grabbarns som av förklarig anledning inte hade någon lust att öppna dragkedjan på tältet. Efter konversationen genom tältduken så lämnade vi våra grejer bakom deras tält och vände neråt. Jag valde att ta med vindsäcken ner igen för att vara på den säkra sidan.
Dagens, ja kanske hela veckan höjdpunkt var när Grajales guide kom fram till oss och frågade om vi ville ha lite nylagad mat som blivit över. Vi fick en gryta med pasta (som ej varit frystorkad) och tonfisk mm som fick bli vår nyårsmiddag. Mei tyckte grytan var värd ett fotografi men jag orkade inte, vilket jag kan ångra i efterhand. Försökte diska i den iskalla bäcken och lämnade tillbaka grytan och tackade för mat. Slut på 2011.
Vägen mot Colera