Ännu en underbar morgon i de Argentinska bergen! Medan Mattias och Mei åt sin medhavda frystorkade mat så lyxade Tobias och Victor till det med finfrukost i Grajales tält för en nätt summa av ungefär 200kr var. De ansåg att detta var väl investerade pengar för det som komma skall.
Innan man får lämna baslägren Plaza de Mulas eller Plaza Argentina måste man till doktorn för att kolla syresättningen i blodet och sitt blodtryck. För att få fortsätta behöver man ha minst 80% syresättning i blodet. Efter en mindre promenad för att få upp någon slags puls så visade oxiometern 90%. Acklimatisering på Corden del Plata hade gett resultat! Vi pratade med svensktalande Johan(Juan?), som ingick i den finska expeditionen, som skulle nå toppen via glaciären på Polish direct.
Efter att ha hört Meis återkommande tjat om att detta inte var den semester som hon trodde det skulle vara kom vi iväg som den sista gruppen från lägret. Vandringen gick på en stig brant uppför och det gick ganska sakta med våra nu tunga och nyfyllda ryggsäckar. Vi hade siktet inställt på Camp 1 som den hette på kartan men väl framme vid där det skulle ligga fann vi bara sten och insåg att den platsen nu var ett minne blott.
Vi åt istället lunch som med stor svårighet gick ner i våra halvtomma magar. Efter lunchstoppet fortsatte vi upp genom ett litet penitentesfält och valde därefter fel väg upp genom det lösa stenfältet. Det var verkligen tre steg upp och två ner som gällde de närmaste timmarna. Men med solen som var på väg ner rätt i ögon kom vi ändå upp till slut och kunde äntligen se lägret.
Det blev kallt när solen försvunnit, men det gick ändå att ta vatten i den isiga bäcken. Vi satte upp vår svenska flagga för att eventuellt locka fram den svenska som enligt finnen skulle finnas i någon av expeditionerna