Vi vaknade upp i Casa de Piedra till ännu en strålande dag. Det som borde vara en ganska snabb rutin vid det här laget gick som vanligt långsammare än vad den borde. Klockan ringer. Kläderna på. Koka upp vatten. Ät. Packa ihop tältet. Ner med grejerna i ryggsäcken och börja gå. Hur lång tid ska detta behöva ta? Lite frusterande att det ska behöva ta längre tid än nödvändigt.
Victor vadar över bäcken.
Vandringen började med ett lättare vad, där Mattias, Tobias och Victor lätt tog sig över efter att tagit av oss skorna. Mei valde dock att vandra neråt dalen för att hitta en grundare plats men fick tillslut ta av sig och vada över.
Victor på väg för att hjälpa Mei över den chokladbruna bäcken.
Vandringen fortsatte upp i dalen mot Aconcagua men vi hade svårt att bestämma oss för vilken sida av den chokladbruna breda bäcken vi skulle gå på. Lustigt nog så såg det alltid bäst ut på andra sidan. Victor studsade lätt fram och tillbaka på de hala stenarna och gav behövande en stadig hand så vi kunde ta oss över utan att behöva bli blöta.
Vandring längs den smala och branta dalen.
Lunchen intogs med Aconcagua i bakgrunden! Äntligen började vi närma oss! Över våra huvuden svävade fyra condorer på avstånd och undrade om vi ville bli deras lunch.
Äntligen framme vid Plaza Argentina 4200möh.
Det började bli kallt och blåsigt när vi närmade oss baslägret Plaza Argentina. När vi klev in i lägret så mötte Grajales (mulföretaget) oss med öppna armar. I ett mindre mässtält var det dukat med saft, nötter och kex. Vi åt med glädje nötterna och kexen och slurpade i oss den gulfärgade saften, som inte var av den färskpressade typen. Efter att tälten slagits upp så gick vi tillbaka till Grajales tält, och åt den middag som vi lyxat till det och bokat. Efter att den obligatoriska argentinska biffen åkt ner så var det läggdags. Mei som får ses som den sociala, gick istället och skapade nya finska bekantskaper i toakön.
Gott med saft, nötter och kex i Grajales mässtält.
Middag i Grajales mässtält.