Efter att vi bestämt oss för att hoppa över den sista påsen frystorkat gick vi återigen ner till Refugion och satte oss med en cola för att vänta på de två taxibilarna som sakta snirklade sig upp för den slingriga vägen mot Ski Montana. En mycket vacker biltur ner från bergen mot det absolut platta Mendozaområdet gav oss en bra start på dagen.
Väl framme i Mendoza checkade vi snabbt in på hotellet och gav oss utan att duscha ut på stan på jakt efter Argentinska biffar. Men då det var juldagen och den är en mycket röd dag så var det mesta stängt. Vi hittade dock ett hak som serverade pizza som räddade våra frystorkade magar. Det blev en trevlig lunch med mycket skratt och prat, jag tror alla var väldigt nöjda med att vara tillbaka i civilisationen igen. Mattias variga läppar sprack vid minsta leende och fyllde hans ögonen med tårar vid varje tugga av de exstrasaltade pizzabitarna.
Vi begav oss sen tillbaka till hotellet för att packa om och förbereda allt inför morgondagens avfärd till Aconcaguaområdet. Vi hade dock delade meningar om hur en färdigpackad packning ser ut, men tjejer kanske tycker det är packat även om allt ligger i en hög på sängen? När vi alla fått fräscha till våra halvslitna kroppar så var det så äntligen dags att ge sig ut på biffjakt. Nu hade staden vaknat till liv och restaurangerna hade återigen öppnat. Vi hittade en restaurang på Mendozas gågata och våra magar fylldes med överraskande goda bläckfiskringar till förrätt och Mendozavin med stora biffar till huvudrätt, och en fruktig fruktsallad till efterrätt.