Efter en natt med en kanonsömn så packades tältet ihop. Efter att ha vädrat dunsäckarna kunde vi börja vandringen mot nästa läger. Diskussionerna fördes huruvida vi skulle gå hela vägen upp till Camp Salto de Agua, 4200möh eller stanna halvvägs. Det fanns inte direkt vatten i överflöd utmed stigen och Tobias och Mei gjorde en kraftansträngning att hämta påfyllning efter vår långlunch. Mattias fick se sin vilja igenom och vi fortsatte stigningen uppåt på en stig som aldrig ville ta slut.
Sovsäckarna på luftning i camp Piedra Grande (stora stenen) 3500möh.
Väl uppe så möttes vi av ett kissluktande läger med fina platser att sätta upp tältet på. Utsikten var enormt vacker och urinlukten kan ha berott på de typ 100 militärerna som dagarna innan varit uppe för acklimatisering på berget. Victor mår lite illa och har huvudvärk medan vi andra tre mår bättre. Med en lättnad att jag inte mår sämre så spenderar jag de sista timmarna på kvällen med att barfota sitta och njuta av utsikten och livet utanför tälten.
Ett tomt Camp Salto de Agua, 4200möh.
De första dagarna har bjudit på ett strålande väder (veckan innan hade det tydligen varit decemetertjockt snölager här!) vilket inte bara varit positivt. Då våra nordiska decemberskin inte hunnit vänja sig vid den starka solen var det lätt att bränna sig. Ett lite oväntat ställe var händerna som pga att vi gick med stavar blev extra utsatta. Victor löste detta med att gå med handskar medan Mattias följde i Tobias spår och klippte ett hål i ärmslutet där tummen kunde föras in.