Dags att säga adjö till servitrisen i Camp Plaza de Mulas
Vi gick 50/10! Äntligen lite lumpenkänsla när vi gick 50min och sen vila 10. Det var kul med två nya bekantskaper att samtala med. Kanske har man funnit två kamrater att besöka Elbrus med! Tyvärr råkade Victor trampa snett när han skulle studsa över en bäck och foten blev illa tilltygad. Då foten värkte försökte vi kolla upp möjligheterna med en multransport till Victor, men det skulle kosta både tid och pengar. Tobias fick bli hans stöttepelare och med hjälp av honom och några värktabletter kunde Victor halta sig ned.
10 minuters rast!
Tobias som Victors stöttepelare.
Jag kunde bjuda mina fem kamrater på varsin ölkorv vid rasten vid Piedra Grande stenen. I Horcones väntade en riktigt skraltig minibuss, med få fungerande säkerhetsbälten och en extremt törstig kylare som hängde kvar med lite tunn ståltråd. Vi stannade till och åt en lyxig trerättersmiddag på en restaurang som låg på samma gata som Brad Pitt hade sin favoritkafeteria när han var här och spelade in filmen 7 år i Tibet. Efter stora betalproblem för vår middag, då resturangens kortläsare inte fungera och då Anders fått springa genom regnet till en bankomat som fick slut på kontanter medan han stod i bankomatkön, lyckades ändå servitrisen få liv i kortläsaren och vi kunde pusta ut och fortsätta.
Väntar i Horcones på minibussen som skall ta oss till Mendoza.
Anders pepprar en lyxig trerättersmiddag på en restaurang som låg på samma gata som Brad Pitt hade sin favoritkafeteria när han var här och spelade in filmen 7 år i Tibet.