Påskturen till Sarek 2014

Jag kan!  Jag vill!  Jag gör!

 Kroppen är stark, frisk och mår bra av fysiska utmaningar. Viljan att få bli ett med naturen och att få vistas i vildmarken på dess villkor har och finns alltid närvarande. Det viktigaste av allt är ändå att man i slutändan även verkligen gör allt det där man vill och kan! Att få leva är ingen självklarhet och att inte göra det när man kan är ett hån mot de som inte kan!

-Mattias

Fredagen den 11 april 2014 arbetade jag sista dagen på Örebro kommun med en fin avtackning från kära kollegor. Innan det var dags att börja mitt nya liv på Biototal med att sluta kretsloppet från stad till land var det hög tid för en efterlängtad vintersemester i Sarek med grabbarna i Team Lajt.

Klockan 20:00 styrde Tobias in hyrbilen som han kört från Oslo in i de centrala delarna av Örebro. Under kommande timme anslöt även Anders från Uppsala och Victor som klev av tåget från Göteborg. Två glas vin senare och en sista genomgång av prylarna, somnade sedan de tre tillresta musketörerna i min lilla minilägenhet och jag gick in till min kära granne Michaela.

Efter att ha kokat upp lite kaffe så gick jag in och väckte tre förväntansfulla grabbar. Idag väntar över 100 mil bilkörning från Örebro till Arvidsjaur. Resan gick helt utan problem och vi anlände till regementet där vi sedan spenderade natten. Innan det var dags att sova hann vi även med ett besök hos Anders f.d kollega från försvarsmakten, som visade film från deras bestigning av Mt Kenya. Anders är officer på bergspluton i Arvidsjaur, men är nu tjänstledig för att studera till sjuksköterska i Uppsala.

Söndagsmorgonen gick ut på att fixa de sista prylarna som saknades, samt inhandla den mat som vi skulle få njuta av på berget. Fem timmar senare, efter att vi passerat både polcirkeln och odlingsgränsen, kom vi så fram till Sourvadammen där vi parkerade vår svarta Volvo V70. Stighudar spändes på skidorna och tre pulkor packades av mig, Victor och Tobias medan Anders fyllde upp sin ryggsäck innan vi begav oss av in i vildmarken. Snön på vägarna var sparsam medan det fanns desto mer närmare fjället och detta betydde att vi var tvungna att bära pulkorna en del i början.

Några timmar efter att vi vid 17-hugget låst och lämnat bilen slog vi så äntligen upp vårt gemensamt inköpta Mountain Hardweartält. Anders som provat att sätta upp tältet hemma i sitt studentrum tog snabbt befälet och guidade oss till tältet var rest och vi kunde krypa in och efter lite bestyr med bensinköket även kunde käka lite pasta och köttbullar. Till förrätt serverades varsin kåsa rött vin med goda ostar. Med ett leende på läpparna av att äntligen vara i naturen igen somnade jag i min tjocka och mjuka dunsäck.

 

Medan de flesta i vårt avlånga land gick till sina arbeten en solig vårdag, vaknade fyra friluftsintresserade killar och började dagens skidåkande upp på fjället genom ett vitt vinterlandskap, bland små korta fjällbjörkar. Solen stod högt på himlen och vi var noga med att smörja in naken hud för att inte upprepa tidigare misstag där huden lossnat likt billig målarfärg i gammalt hus. De vita riporna sjöng samtidigt som de flög upp bakom snökullarna och fick oss att njuta ännu mer av vildmarken. Lunchen bestod av korv med fruktkusebröd som vi njöt av i solen medan Tobias skidstav fick en ny truga i form av en snusdosa. Planen vilken vi kommit överens om var att gå 50 min och vila 10 min. Tyvärr sprack det ganska tidigt och Anders var milt sagt inte vidare imponerad av oss andra, men framåt gick det.

Vädret var till en början riktigt bra och det var svårt att klä sig rätt (vi borde kanske ha lyssnat på Anders som skakade på huvudet när vi stannade efter en kort stunds skidande för att ta av de varmaste kläderna). Blåsten tilltog sedan ordentligt och solen höll sig undan medan vi kämpade på. Jag och Victor bytte pulka när han ville ha lite avlastning ett tag. Då vi endast hade två selar till de tre pulkorna, så hade jag fått använda min alpina klättersele och samtidigt fått en något lättare packning.

När vi sedan äntligen kom fram till platsen där vi skulle slå upp tältet hade vinden tilltagit ännu mer och stridsvärdet var inte direkt på topp. Det var ett rejält ösande och grävande innan vi kunde slå upp tältet och Victor och Anders, som då var de mest frusna kunde krypa in och värma sig. Medan grabbarna försökte få upp någon slags värme så fortsatte Tobias bygga en skyddande mur av de snöblock som jag lyckades hacka loss. Även om det utanför tältet var ganska kyligt så väntade en mycket varm natt och det var skönt att dra ner blixtlåset för att inte dö av värmeslag under natten.

 

När vi på tisdagsmorgonen tittade ut i absiden så möttes vi av en ordentlig snöhög, som trots våra försök hade blåst in under tältduken. Jag tog mig ut och letade fram ryggsäckarna som legat täckta under snön och grävde bort det som låg och tryckte mot tältduken. Även om allas skalplagg såg ut att vara stelfrusna så gick de ändå relativt snabbt att få mjuka igen.

Efter att ha packat ner alla grejerna där de skulle vara så begav vi oss av mot nya mål. Anders såg till att vi höll ett bra tempo, med Tobias tätt i häl bakom. Jag och Viktor kämpade på en bit bakom och efter några timmars slit kunde inte Victor låta bli att muttra och undra vem som utsett Anders till Marschhitler. 2,5 timmar senare kom vi fram till det som skulle bli den nya lägerplatsen och vid det laget hade Anders tröttnat på tempot och spänt fast en av pulkorna på sin ryggsäck och stuckit i förväg och därmed visat för oss andra var skåpet ska stå. Alla var inte överlyckliga och fyllda av energi när vi kom fram till det blåsiga fältet som skulle komma att bli vårt läger de närmaste dagarna. Med gemensamma krafter byggde vi snabbt upp den första delen av muren som några dagar senare mer skulle likna en borg av snö. Snö började att smältas medan vi alla satt i vår nedgrävda matgrop och snart tog även Tobias tag i matlagningen och bjöd på pasta med baconsås. När jag som siste man sedan skulle krypa in i tältet så väntade därinne ett moln av dun. Detta efter att Victor råkat stöta till Tobias som opererade fot med en kniv vilken han då tappade rakt ner genom sitt sprillans nya liggunderlag av senaste modell. Innan vi somnade kunde vi sedan njuta av världens vackraste fullmåne som reste sig över berget nere i dalen. Livet är allt bra underbart en kväll som denna!

 Topptursdag!

Vid 7-tiden vaknade vi och försökte koka upp lite vatten. De dyrt inköpta frukostpåsarna med lätt kanelsmak var en bra smak på dagen. Vi packade ner våra klättergrejer, mat, termosar, vattenflaskor, matpåsar, värmekläder och vindsäckar i två ryggsäckar. Stegjärnen spändes fast på storskorna och vandringen via kammen mot Sveriges tredje högsta berg hade startat. Victor som tittat ut en spännande kamvandring via datorn några månader tidigare verkade spänd på en innehållsrik dag med mycket klättring. Anders tog sin ryggsäck och gick som vanligt sedan med de snabbaste stegen mot dagens mål. Jag och Tobias turades till en början om med vår gemensamma packning, men ju längre dagen gick desto mer fick han bära själv. Jag tyckte själv att det gick sakta och segt, även om jag inte direkt tycker att jag på något sätt var utmattad i kroppen. Ju längre upp vi kom, desto mer tilltog vinden. Ibland blåste det så kraftigt att alla stannade och satte sig på huk för att inte riskera att blåsa omkull. På Nordtoppen av Sarektjåhkka stannade vi i stormen och käkade lunch i skydd av två orangefärgade vindsäckar. Så fort man stannade började man frysa, men så länge man rörde på sig var kylan inget problem.

 

Efter lunchen lämnade vi våra ryggsäckar på lunchstället. Vi gick via den snöklädda kammen med stup på var sida, med dunjackorna på och med isyxan i handen, upp mot Stortoppen. Inte långt efter att vi lämnat Nordtoppen var vi framme vid Stortoppen av Sarekthjåkka och tillika Sveriges tredje högsta berg! Jag plockade fram Team Lajts flagga och vi turades om att 3 o 3 bli fotograferade på toppen. Utsikten var näst intill obefintlig och stundtals kunde jag tycka att det var skönt att slippa se stupen och den långa vägen min kropp skulle behöva falla, innan den med ett duns och ett splash skulle slå i backen vid ett felsteg. Tanken från början var att vi skulle fortsätta längst kammen och ta några toppar till men med tanke på det dåliga vädret kände vi att det var äventyr nog att tagit sig upp på första toppen och vi beslutade oss för att vända ner igen.

 

Nervägen gick betydligt snabbare än vad vägen uppför gjort. Anders och Tobias gjorde en stark insats och gick hela vägen med ryggsäckarna på. Jag fick ont i nedre delen av yttersidan av högerknät, vilket inte var så kul. Jag har känt av samma sak på bland annat Aconcagua när underlaget var väldigt ojämnt. Provade att åka en bit nerför på magen tills farten blev alldeles för hög och jag fick oväntat träna på self arrest med isyxan. Efter en hel del pulsande och hasande så såg vi sedan det välgjorda lägret där tältduken syntes sticka upp och vi var hemma. Victor slank in i tältet och försökte tina upp kropp och själ, medan jag och Anders smälte snö och Tobias förberedde middagen. Grillkorv och pulvermos som förgyllts med nerhackad parmesanost mättade våra magar. Tre blev mätta och belåtna medan Anders lite väl sent talade om att han inte var något större fan av potatismos och därför heller inte direkt bad om en portion till.

Med ett leende av gårdagens lyckade bestigning vaknade vi i våra sovsäckar. Då jag tidigare råkat spilla ut lite av den nysmälta snön i absiden, så valde vi idag att fippla med detta utomhus. Ute fanns ju både frisk luft och gott om plats för alla möjliga tänkbara göromål, så det kändes som ett klokt val. Tältet packades ihop och grejerna spändes återigen fast på pulkorna och vi skidade ner mot den is- och snötäckta sjön. Vädret var hyfsat och när vi tar lunch är det riktigt varmt och skönt ute. Victor tar ansvaret för snösmältningen och vippar bara ut det ljumma vattnet vid ett tillfälle, medan han får höra på Tobias nu mer obligatoriska påtryckningar om att han måste äta upp allt som finns i den inte alls så lockande frystorkade påsen. Efter stoppet börjar en lång och kämpig skidåkning mot bilen. Vi skidade alltså hela vägen runt berget och sedan vidare mot berget Slugga, för att sedan fortsätta uppåt över fjället. Därefter började sedan jag kämpa med min pulka nerför. Då den saknade bra skacklar, så bråkade den ganska mycket så jag och pulkan turades om att lägga krokben för den andre.

Sista biten när vi närmade oss bilen fick vi bära pulkorna utanpå ryggsäckarna och snabbt som attan packar vi in grejerna i och på bilen och beger oss hemåt. Efter en inte allt för lång bilresa bort så stannade vi till vid restaurangen vid Stora Sjöfallet. När vi kliver in så känner vi oss som fyra gringos som kommit in bland civiliserade människor för första gången på flera år. Victor bjuder där gänget på en förträfflig laxsoppa (det enda som fanns) med kaffe, kaka och en mycket efterlängtad läsk. Tobias som fryser i hela kroppen skakar på huvudet när jag sedan sätter mig i bilen med en glass i handen. Några timmar senare visar Anders sitt officersleg till vakten och vi blir insläppta på regementet i Arvidsjaur. Här somnar vi sedan gott med ett riktigt tak över huvudet och drömmer oss tillbaka till den gångna veckans härliga äventyr i den svenska vildmarken.

Hela resan som pdf: Påskturen till Sarek 2014

Relaterade inlägg:

Packat och klar och dags för avfärd

Nu är allt packat och klart. Om bara en timme till taxin kommer och hämtar mig.
Mitt flyg går 14:45 från Oslo och Anders och Mattias flyger 14:20 från Stockholm.
Vi möts sedan upp i på Rejkaviks flygplats för att flyga i samlad trupp till Anchorage.

FI319 OSL KEF 15JUN V 14:45 15:25
FI307 ARN KEF 15JUN V 14:20 15:30

FI679 KEF ANC 15JUN V 17:10 16:20

2kg torkad frukt och 3kg nötter

2kg torkad frukt och 3kg nötter

Frukt och nötter omförpackad i 40 småpåsar

Frukt och nötter omförpackad i 40 småpåsar

Packning för Denali

Packning för Denali

Packning för Denali nerpackad

Packning för Denali nerpackad

Relaterade inlägg:

Spot problem

SPOT Satellite GPS Messenger

SPOT Satellite GPS Messenger

Imorgon går flyget till Anchorage och dagen idag har spenderats med packning och de sista förberedelserna. Jag har bland annat testat Spoten och precis som på tidigare resor är den inte helt pålitlig. Idag när jag testade den (25°C och havsnivå) fungerade den först andra gången efter en omstart. Om det inte kommer ett meddelande en dag eller om det slutar helt behöver inte det betyda någonting. Vi hoppas så klart att den ska fungera denna tur men kan inte lova något.

Denali – världens kallaste berg

Denali är känt som världens kallaste berg, men hur kallt är det egentligen?

Väderstationen på Denali registrerade en temperatur på -59,7°C den 1 december 2003. Den 30 november 2003 uppmättes en temperatur på -59,1° C och i kombination med en vindhastighet på 29,6 km/t blev det ett nordamerikanskt vinkylnings rekord på -83,4°C. Även i juli har denna väderstation registreras temperaturer så låga som -30,5°C och med vindavkylning så lågt som -50,7°C.

NPS väderövervakningsutrustning på Kahiltna Basecamp och Basin camp är på plats, så det går att hitta (nästan) daglig väderuppdatering på Denali, inklusive molnförhållanden, temperaturer, vindhastigheter och ny nederbörd.

http://www.nps.gov/dena/planyourvisit/current-statistics.htm här finns en länk till en pdf med väder (kan inte direktlänka till pdfen då adressen ändras med datumet).

Den 9 juni var tempraturen följande:

 

08:00

20:00

Kahiltna Basecamp 2200m.ö.h (7200 feet)

0°C (32°F)

0°C (32°F)

Basin camp 4300m.ö.h (14200 feet)

-19,4°C (-3°F)

-12,8°C (9°F)

För att konvertera mellan Farenheit och Celcius används följande form:
T°C = 5/9 × (T°F − 32)
Jag brukar använda följande formel för att snabbkonvertera, det blir inte helt rätt men ok
T°C = (T°F − 40) / 2

Temperaturen minskar med höjden med ca 4-5°C per 1000m. Denali är 6 194 m högt som är ca 2000m högre än Basin camp vilket gör att är ca 8-10°C kallare där utan att räkna in vindavkylning.

 

Relaterade inlägg:

Glaciärkurs i Jostedalen Norge

Maj 2014

Av: Mattias

LAJT-grabbarna Victor, Stefan, Tobias och Mattias möttes upp på Kristihimmelsfärdsdagen i Oslo för att påbörja helgens äventyr. Denna gång gick färden längs oerhört vacker norsk natur upp till Jostedalen, ca sex timmar norr om Oslo. På helgens schema stod glaciärkurs, för att vi ville förbättra våra kunskaper om hur, var och när man bäst färdas på en bre (Norska för glaciär).

Tobias på styva linan

Tobias på styva linan

Väl framme svängde Stefan in den hyrda Volvon på campingen, som skulle bli vårt hem de kommande tre nätterna. Grillen tändes och till den saftiga mangosalladen serverades grillad ryggbiff utan tillstymmelse till kryddor. Efter att även bananen med smält choklad glidit ner så tog Tobias fram sin slackline som spändes upp mellan två björkar. Sen var det upp till bevis med att visa sin om något bristfälliga balansegenskaper, på den inte alltid så stadiga linan.
 

Rune Abildgaard Sørensen som var Fjellfører/Mountain Guide på www.friluftsliv-fjellsport.no mötte upp oss två timmar senare för att gå igenom knopar och materiell. Rune som skulle vara vår guide kom ursprungligen från Danmark, men i bristen på fjäll i sitt hemland som blev han bosatt i Norge sedan ett antal år tillbaka. Vår guide visade sig vara en mycket trevlig och lättsam man vilket bådade gott inför det som komma skulle. Han talade även relativt tydligt och lättbegripligt för att vara från Danmark, även om jag själv fick fråga vad han sade både två och tre gånger ibland.

Även om Victor tyckte att 7:30 var i tidigaste laget så ringde ändå klockan på fredagsmorgonen och alla klev upp. Ägg kokades, bacon stektes, bröd skivades och pålägg av olika animaliska ursprung dukades fram. Efter att ha handlat det sista som saknades inklusive salt och peppar, så trängde vi in oss i Runes Suzukijeep och begav oss den korta biten upp till Nigardsbreen. Efter en kortare anmarsch åkte selar och stegjärn på och vi knöt in oss i ett replag om fyra och började kursen på allvar. Det visade sig att vi hade valt helt rätt helg då solen stod högt på en klarblå himmel och med en vind som lätt svalkade våra leende ansikten. Vi turades om att leda replaget och välja rätt väg på den blå isen mellan snövattenhål, sprickor och de tobleroneliknande isformationerna.

Glaciärvandring

Glaciärvandring

Jag blev mäkta imponerad av styrkan i isskruvarna som enkelt gängades fast i den solida isen och då gav oss en säker punkt att arbeta ifrån. Rune gick systematiskt igenom olika tekniker hur man bäst färdas genom terrängen med stegjärn och vad man bör tänka på. Även om vi alla redan visste vikten av att gå med så många taggar som möjligt ner i isen så kunde detta inte påpekas nog så många gånger. Grillad (och okryddad) kyckling blev en finfin lunch med tillhörande mackor, som vid det här laget hunnit hårdna något.

Stefan i nöd väntar på räddning

Stefan i nöd väntar på räddning

Dagens roligaste och kanske viktigaste övning var livräddning. Då hissades valfri LAJT-kille ner i närmaste spricka för att sedan med Runes guidning firas upp i säkerhet från en i ett skarpt läge potentiell otäck situation.
 

Det blev en lång dag och när stegjärnens skarpa tänder började gnissla mot den polerade bergshällen nedanför glaciären hade vi inte långt kvar till bilen.

Till middag tändes återigen grillen och snart svaldes ytterligare ett köttstycke (kryddat!) ned, med ett glas rött vin under en värmande kvällssol, i magen på fyra trötta men nöjda glaciärfarare. Den blommande häggens doft, blandat med lätt lukt från de betande hästarna precis bakom vår stuga, tillsammans med fågelsången och den brusande älven, gör detta till en helt sagolik plats nere i dalen med de omgivande vitklädda bergstopparna.

RIIIIINNNG!!! Äntligen morgon! Med iver studsar alla fyra upp ur sina sköna sängar i stugan vi hyrt på campingen. Stefan tar frukostansvaret och rattar vant in vredet på de två spisplattorna och fyller återigen det lilla rummet med bacondoft.

Rune är på plats strax efter nio och då börjar vi dagen med att gå igenom kartan och vad man bör tänka på när man väljer vägval på glaciärer. Det kan vara allt från var sprickor bildas och varför de bildas just där, var snöbryggor är som svagast och när det är störst risk att falla igenom. När kartan gåtts igenom packas prylarna ned i ryggsäckarna och idag även snöankare.  Idag provar vi en annan glaciär för att få träna på en mer snöbeklädd omgivning.

Kartgenomgång om hur man bäst och säkrats färdas på glaciären

Kartgenomgång om hur man bäst och säkrats färdas på glaciären

 

En inmarsch på strax över timmen tar oss så äntligen fram till glaciären och kursen kan börja på riktigt! På inmarschen är det ingen som tvivlar på guidens påstående om att det i år är ett lämmelår. Detta eftersom vi får se både levande, döda, platta, tomma, halva, massakrerade och ulltussliknande lämlar överallt utmed vår väg.

Om man inte tänker på var man går i ett sådant här landskap så kan man själv få bli en platt och krossad varelse eftersom det med jämna mellanrum rasar mindre laviner, stenblock och grusmassor från sluttningarna intill bergsväggarna. I sådana lägen känns det bra att man befinner sig en bit bort i säkerhet ute på glaciären.

Istället för isskruvar får vi idag använda snöankare och nedgrävda isyxor för att få en säker och fastsatt plats att arbeta ifrån, vid t ex en räddning. Räddning ur spricka stod även på schemat idag och vi turades om att hissa upp den stackars kamrat som planenligt blivit hängandes i andra änden av repet.

Fyra nöjda glaciärfarare

Fyra nöjda glaciärfarare

Solen sken under hela dagen och tussen som syntes under någon minut är synd att kalla för moln. Vyerna här har varit helt fantastiska och det tillsammans med den övriga naturen, snön, isen och glada kamrater gör en helg som denna oförglömlig. På nedvägen får vi korsa några mindre forsar, vilket görs utan att få några våta fötter. Inte ens Victors ivriga studsande mellan de våta klippblocken i forsen resulterar i några olyckor. Vi har alla kört med storskor och tre av dessa är La Sportivas Spantik, som vi är mycket nöjda med, och starkt rekommenderar till andra.

Uppåt Mot nya äventyr

Uppåt Mot nya äventyr

Väl hemma på campingen tackar vi Rune för en bra och mycket lärorik kurs, innan vi återigen tänder grillen för en sista natt med gänget.

Relaterade inlägg:

  • Inga relaterade inlägg

Att sätta pälskant på tillvaron

“Being so thankful that I had taken a lesson from the natives and had my mom saw on a coyote fur ruff to my hood, that saved my nose.”

National Geographic Live! – Andrew Skurka: Trekking the Wild North

När jag för några år sen såg Andrew Skurka presentation om hans vandring genom Alaska tänkte jag att måste införskaffa en pälskant till luvan på min skaljacka. En pälskant drar bort fukt från ansiktet och avvisar snö och fukt i dåligt väder. Det finns olika pälsar som har olika egenskaper och pris. Alternativ är coyote, varg, fjällräv och järv. Järv är bäst för tuffa och blåsiga förhållanden. Järvpäls är känd för att inte bli isig och är också mycket slitstarkt. En ren järvpäls är varm, men också tung. Efter en del research hittaden jag en järvpälskant till 1898nok på Skinnboden. Då jag har en äldre skaljacka som jag sällan använder tänkte jag att jag kunde sy den rätt på den. Detta gjorde hos Systue og Gore-Tex Servicesenter – Bekkestua för 500nok.

Tobias med sin nya järvpälskant

Tobias med sin nya järvpälskant

Olika företag som säljer päls:
http://www.farmhamna.no/doku.php?id=bilder_pels_skinn
http://www.snorokk.net/index.php?name=Crafts%2FAccessories.html
http://www.skinnboden.no/
http://www.alaskafurexchange.com/ruffs.shtml

Systue og Gore-Tex Servicesenter – Bekkestua
Epost: elsehol@online.no
Telefon: 67 14 14 00 / 915 12 503
Granåsen 18
1362, Hosle
Bærum

Relaterade inlägg:

Revansch på Svellnosbreen rundt ”12 flotte topper over 2000 meter”

Vi gjorde ett försök i september 2011 på Svellnosbreen rundt, den gången hann vi 7st 2000 meters toppar. Ett år senare var Tobias och Anders tillbaka för en  revansch, detta är reseberättelsen från den turen.

Karta över Svellnosbreen

Karta över Svellnosbreen

  1. Deltagare

  2. Reseberättelse
    - Tidsåtgång
    - Orientering
    - Lärdomar

  3. Utrustningslista

1. Deltagare

Anders Appeldahl
Tobias Falkberger

2. Reseberättelse

Resan började i Stockholm där jag, Anders bor och jag körde därefter till Oslo för att hämta upp Tobias. Jag började körningen från Stockholm tidigt en torsdagsmorgon och kom fram till Oslo i lagom tid tills Tobias slutade jobbet. Vi fortsatte direkt körningen norrut och anlände till Spiterstulen sent på torsdagskvällen, runt 22 tiden. Eftersom jag i alla hast missat att ta med tältpinnarna till tältet beslöt vi oss för att ta in på det billigaste alternativet i Spiterstulen. Jag tror inte att det kostade mer än 150kr/natt att sova där. Vi fick ett rum med en våningssäng och inte mycket mer. Vi gick och lade oss direkt och klockan 04.00 ringde klockan för frukost och redan 05.00 gav vi oss av i den mörka natten.

Vi började gå i mörkret

Vi började gå i mörkret

I samband med att vi började gå upp för den första backen gick solen upp. Det var lite svårt att lista ut vilken väg man skulle ta upp till första berget eftersom leden snarare ledde till galciären än upp mot berget. Vi löste detta genom att istället följa ryggen upp. Dock möttes vi av ganska mycket is här vilket skapade problem då vi lämnat stegjärnen hemma. Istället använde vi oss av en sten för att hugga ut steg i isen som vi sedan använde som en trappa upp. Denna metod fungerade bra en kort bit, men hade det varit mer is hade vi varit tvungna att vända om.

Uthuggana steg i isen som vi sedan använde som en trappa upp

Uthuggana steg i isen som vi sedan använde som en trappa upp

När vi väl passerat det första isfältet var det dags för den första klättringen. Eftersom det hade varit strålande sol de senaste 24 timmarna så var klippan hyffsat torr och vi bestämde oss för att inte använda oss av repet. Det var oklart om det fanns någon tydlig led här, utan vi testade oss fram till den bästa vägen. Klättringen var runt 30 höjdmeter och den vägen vi hamnade på var ungefär svårighetsgrad 3b, 4a.

Tobias efter första pitchen klättring

Tobias efter första pitchen klättring

Anders upp för andra pitchen

Anders upp för andra pitchen

Vi fortsatte ned från den första höjden och sedan vidare till nästa höjd som inte bjöd på någon svårare klättring.

Anders in action

Anders in action

Däremot var vi tvungna att genomföra två firning på bergets baksida på ungefär 20 meter var. Det var här vi året innan hade missat det andra ankaret som ligger långt ut till vänster (sett med näsan mot väggen). Firningsstationen var försedd med många repsnören, däremot saknades en karbin, varför vi lämnade en av våra för att genomföra firningen, som annars gick väldigt smidigt.

Tobias har precis firat klart

Tobias har precis firat klart

Sista toppen innan vi vände norrut var inget spektakulärt och fram tills hit hade firningen varit det enda riktiga kruxet. I vändningen norrut var kammen dock mest stenskravel och i vissa fall väldigt svårklättrad. Stenarna började lätt att glida när man trampade på den i den branta terrängen. Vi bestämde oss därför att testa snöns hållbarhet som visade sig vara väldigt hård och därför gick vi vid sidan av stenskravlet istället. Dock såg vi efter bara några hundra meter att vi var tvungna att återvända till stenskravllet då bergschrundet öppnade sig framför oss.

Tobias på snön

Tobias på snön

Efter halva sträckan norrut låg en klippa som knappt syns på kartan men som erbjöd den svåraste klättringen hittills. Klättringen var av sann ”Svenska fjällen” karaktär, där man får lägga tillbaka greppet efter att man använt det. Vi fortsatte dock klättringen utan att repa in oss, då vi bedömde klättringen som 4a-4b och vi kände oss båda ganska säkra. Dock var det ganska långa stup under klättringsleden och ramlar man här så finns det inte en chans att överleva. Detta gjorde att vi klättrade ganska långsamt och testade greppen noga innan vi använde dem. Detta resulterade i att vi slet ut ganska många grepp från väggen.

Tobias klättrar

Tobias klättrar

Därefter fortsatte vi mot den sista toppen före leden viker av åt öster igen. Denna klippa var den svåraste att bestiga hittills och vi fick testa många vägar innan vi hittade något alternativ som passade oss. Nu hade molnen dragit in på riktigt och luftfuktigheten gjorde att klippan började bli blöt. Vid ett tillfälle var jag tvungen att sätta en säkring för mig själv, men i övrigt fortsatte utan att repa in oss enligt tidigare. Klättringen var i stort sett lika svår som tidigare men ett par krux var nog upp mot 5a, eller så var det lika svårt som tidigare. Det är möjligt att de långa stupen gjorde så att klättringen kändes svårare. Ned från denna topp var det även en 30 meters firning och det var precis så att 60 meters repet nådde hela vägen ned. Dock fanns det en mellanstation av fira ifrån om man har ett kortare rep.

Anders drar ner repet

Anders drar ner repet

60 meters repet nådde precis hela vägen ned

60 meters repet nådde precis hela vägen ned

Sista biten österut gick över en ganska smal kam, som trots att den var smal var ganska lätt att följa och klättringen här var enkel, typ 3b. Det finns dock ett krux på leden där man går ut norrut, runt ett block. Det känns väldigt luftigt under just det här partiet och fjärilarna i magen gör sig påminda, men det är inte speciellt svårt. Väl uppe på kammen är det lätt att hitta till toppstugan och sedan är det bara att följa leden ned till Spiterstulen igen.

Molnen börjar dra in

Molnen börjar dra in

Kammen sedd från toppen i strålande solljus från ett annat tillfälle

Kammen sedd från toppen i strålande solljus från ett annat tillfälle

Tidsåtgång

Vi började klockan 04.00 med frukost och avmarscherade från Spiterstulen vid 05.00. Vi åt lunch uppe i toppstugan runt 15-tiden. När vi väl vara nere i Spiterstulen igen så var klockan 19.00. Totalt tog turen 14 timmar att genomföra. Dagen efter körde vi hela dagen och jag kom hem igen till Stockholm vid 01.00 tiden.

Lärdomar

Lärdomarna från resan var att ta med sig stegjärn, då vi skulle behövt dessa vid flertalet kort tillfällen för att ta oss över is/snöfält helt säkert. En annan lärdom var också att inte hålla på repet, utan göra en säkrare bedömning av klippan innan vi började klättra. Vi borde egentligen använt oss av rep för säkring under klättringen vid klippan i glaciärens nordvästra hörn. Detta hade dock medfört ett större tidsförbruk och vi höll gott tempo och använde fler timmar än de dygnet har av ljusa timmar i september. En annan lärdom var att det var svårt att rymma dåligt väder på kammen, varför det är bra om man genomför leden i gott väder om man inte har så mycket erfarenhet.

3. Utrustningslista för mig (Anders)

Underställströja
Skaljacka
Skalbyxa
Underställsbyxa (nedpackad)
Tunn fleecetröja
Lätt dunjacka
Vattenflaskor med kapacitet för 3,5L (räckte precis, skulle behövt lite mer)
2 par handskar (använde det torra paret på vägen ned)
2 stycken buffar
1 par fjällskor

35L ryggsäck
Klättersele
5 stycken quickdraws (delade på oss båda)
ett kilset
3 stycken friends (en stor, en mitt och en liten)
5 stycken skruvkarbiner (lämnade 3 stycken på leden)
5 stycken 120cm repsnören (lämnade 1 stycken på leden)
60m klätterrep
Isyxa
Hjälm

6 stycken powerbars (åt alla)
2 stycken frystorkad mat (åt en, åt senare middag i Spiterstulen)
3 stycken vattenflaskor
1 stycken termos

Relaterade inlägg:

Detaljerad matplanering Denali

Då  kött, mjölk, ägg, fågel, och produkter av de, inklusive produkter som tillverkats med dessa råvaror, så som torkad soppa eller buljong, är antingen förbjudna eller begränsade att ta in i USA, har vi beställt all påsmat på Rei.com med uthämtning i deras butik i Anchorage som ligger bara några minutter att gå från där vi bor.

Påse Tobias Anders Mattias Totalt
Beef stroganoff + noodles 2 3 3 8
Lasagna meat sauce 2 2 2 6
Grilled chicken mashed potatoes 1 1 1 3
Turkey asaprgus noodles 2 1 1 4
Chicken Teriyaki 2 2 3 7
Chicken king noodles 2 3 2 7
Mac and cheese 2 4 2 8
Chicken fajita wrap 0 4 3 7
Spaghetti Bolognese 2 6 6 14
Chicken and beans 2 2 2 6
Sweet n sour pork + rice 0 2 4 6
Chili and mac beef 2 pers 2   2 4
Mexican chicken + rice 2   2 4
Chicken and noodles 2 4 2 8
Shrimp, rice and ham 2     2
Risotto and chicken 2     2
Cuban Coconut Beans and Rice 2     2
Santa Fe style chicken 2     2
Katmandu Curry 2     2
Beef Stew 2     2
Biscuit and gravy frukost 0 1 1 2
Rasberry crumble frukost 3 6 6 15
Apple crisp frukost 4 1 1 6
Scrambled eggs bacon frukost 3 1 1 5
Scrambled Eggs with Ham and Green Peppers 3     3
Granola frukostflingor + mjölk 4 9 8 21
Granola banana and milk frukost 3 3 3 9
Neapolitan ice-cream dessert 0 1 1 2
Ice-cream sandwich dessert 0 1 1 2
Natural High Three Berry Cobbler 3     3
Natural High Cinnamon Apple Crisp 2     2
         
         
Frukost 20 21 20 61
Efterrätt 5 2 2 9
Huvudrätt 35 34 35 104
  60 57 57 174

Frystorkad mat från mountain house

Frystorkad mat från mountain house

Matplanering Denali

Datum Aktivitet Frukost Lunch Middag  
15.06.2013 Landar 16.20 i Anchorage med icelandair        
16.06.2013 Anchorage-Talkeetna med tåg, 3 timmar        
17.06.2013 Talkeetna-Kahiltna airport, 2200möh – Ski hill, 2375möh   Påsmat Mat  
18.06.2013 Ski hill, 2375möh – Halvvägs Kahiltna pass, 2715möh Påsmat Påsmat Mat  
19.06.2013 Halvvägs Kahilna pass, 2715möh – Kahiltna pass, 2950möh Påsmat Påsmat Mat  
20.06.2013 Kahiltna pass, 2950möh – Motorcycle hill, 3350möh Påsmat Påsmat Mat  
21.06.2013 Motorcycle hill,3350möh – Acklimatisering – around Windy corner, 4115möh Påsmat Påsmat Mat  
22.06.2013 Motorcycle hill,3350möh – Acklimatisering – Basin camp, 4330möh Påsmat Påsmat Påsmat  
23.06.2013 Motorcycle hill,3350möh – Basin camp, 4330möh Påsmat Påsmat Påsmat  
24.06.2013 Basin camp, 4330möh – Acklimatisering – Top of headwall, 5000möh Påsmat Påsmat Påsmat  
25.06.2013 Basin camp, 4330möh – Acklimatisering – High camp, 5245möh Påsmat Påsmat Påsmat  
26.06.2013 Basin camp, 4330möh – High camp, 5245möh Påsmat Påsmat Påsmat  
27.06.2013 High camp,5245möh – Acklimatisering – Denali pass 5545möh Påsmat Påsmat Påsmat  
28.06.2013 High camp, 5245möh – Denali summit, 6194möh Påsmat   Påsmat  
29.06.2013 High camp, 5245möh – Motorcycle hill, 3350möh Påsmat Påsmat Påsmat  
30.06.2013 Motorcycle hill,3350möh – Kahiltna airport, 2200möh Påsmat Påsmat Påsmat  
01.07.2013 Extra dag Påsmat Påsmat Påsmat  
02.07.2013 Extra dag Påsmat Påsmat Påsmat  
03.07.2013 Extra dag Påsmat Påsmat Påsmat  
04.07.2013 Extra dag Påsmat Påsmat Påsmat  
05.07.2013 Extra dag Påsmat Påsmat Påsmat  
06.07.2013 Talkeetna-Anchorage med tåg, 3 timmar        
07.07.2013 Flyger 15.15 Från Anchorage        
08.07.2013 Landar 12.30 i Stockholm        
    18 18 14 50

Backpacker's Pantry Katmandu Curry

Backpacker’s Pantry Katmandu Curry

 

Relaterade inlägg: