Aconcagua dag8 22 december

Klockan 07.00 ringde Meis klocka och det var bara att krypa ut ur tältet för att gå bort till bäcken för att fylla på vatten. Sen var det dags att koka upp vatten till dagens första frystorkade påse. För oss tre grabbar går det riktigt segt att få i oss den ljusbruna sörjan i REALpåsen medan det för Mei ser ut att gå betydligt bättre. Mei hade köpt egen mat då hon bestämt sig för att följa med bara en vecka innan avfärd och varierat sina påsar betydligt mer än oss andra. Vi hade satsat på att köpa påsar med högt energiinnehåll medan Mei mer försökt variera kosten. Då vi åt middagspåsar till frukost, lunch och middag så kunde Mei äta Musli och annat mer lättsmält till frukost.

Tobias, Victor och Mei på väg upp för glaciären.

Tobias, Victor och Mei på väg upp för glaciären.

Dagens mål är berget Rincon 5318möh. Tror jag suttit färdigpackad i över en timme när Tobias frågar om alla hade stegjärnen med. Tydligen hade grabbarna planerat en annan väg mot vad jag räknat med. När vi sen kom fram till bergets fot så styrde vi kosan mot glaciären. Har personligen rätt begränsad erfarenhet av att gå med stegjärn medan det var första gången för Mei. Är glad att grabbarna valde väg och att jag som alltid är lite för försiktig fick rätta in mig i ledet och få lite stegjärnsvana.

Stegjärnen satt fint på skorna och alla fyra traskade på rätt bra uppför. Lite läbbigt var det dock när det kom sten rullandes mot oss uppifrån. När vi sedan närmade oss kammen så valde Victor och Mei att gå åt vänster medan jag följde Tobias åt höger. Snön tog slut och stegjärnen fick visa vad de gick för i det steniga och jordiga underlaget. Kan inte påstå att jag var annat än livrädd när jag försökte lyssna på Tobias som ständigt påminde mig om att ha så många taggar som möjligt i kontakt med underlaget. Ytterligare längre upp så blev det lite klättring. Otäckt när inget satt fast utan ALLT var löst eller blev löst. När jag eller rättare sagt Tobias tog av mig stegjärnen så kunde jag gå/krypa upp över krönet för att sen ansluta till de andra två.

På väg uppåt.

På väg uppåt.

Det söndervittrade underlaget var riktigt löst med papperstunna stenskivor som låg löst på varandra. Blåsten kom och gick och stundtals var jag riktigt orolig att det skulle vara svårt för oss att stå kvar, speciellt om man som Mei endast väger hälften så mycket. Vi höll oss kvar och fortsatte framåt mot den branta glaciären som skulle ta oss vidare upp. Riktigt kämpigt och tidskrävande arbete.

Hade fyra ölkorvar som vi halvvägs upp kunde mumsa i oss. Nära toppen av snösluttnigen med dess minipenitentesfält och med över timmen till toppen så beslutade jag och Victor att vända ned. Då vi skulle ta en annan väg ned och vi inte visste när det skulle bli mörkt så kändes det som ett bra beslut.

 

Tobias på toppen av Rincon 5318möh.

Tobias på toppen av Rincon 5318möh.

Var lite orolig för de två tappra själarna som ändå fortsatte uppåt mot toppen. Jag satt senare i lägret och tittade upp mot toppen tills jag fick ont i nacken. Medan vi satt och väntade på våra två toppkamrater så kom en trevlig och pratglad brasiljanare in i lägret. Han kom upp från Piedra Grande med förnödenheter och fråga oss om han fick förvara dom vid vårat tält.

Mei på toppen av Rincon 5318möh.

Mei på toppen av Rincon 5318möh.

Någon timme efter att vår nye vän vänt ned mot sitt tält så stapplade Mei och Tobias in i lägret. De såg betydligt fräschare ut än vad jag trodde de skulle. Toppen var nådd! Bra jobbat!

Be Sociable, Share!

Relaterade inlägg:

This entry was posted in Aconcagua reseberättelse and tagged , , by Mattias. Bookmark the permalink.

About Mattias

Jag är en glad & positiv östgöte på 32 år. Efter 5 års studier till agronom vid Sveriges Lantbruksuniversitet och ett halvår som utbytesstudent i Skottland har jag nu hamnat i Örebro. Jobbar nu på ett spännande företag, som heter Biototal, vilka arbetar för hållbara lösningar mellan stad och land. Där ser vi till att till synes förbrukade resurser kommer till nytta i kretsloppet. Har utanför Örebro köpt mig ett ruckel som jag sakta håller på att förvandla till ett hus. Efter jobbet spenderas även tid på gymmet, i simbassängen eller i löparspåret. När tid finns så reser jag gärna iväg till någon för mig ny och intressant plats. Kyla eller värme spelar mindre roll och livet är till för att levas, så ju mer äventyr desto bättre!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>