Strumpor/sockar till Aconcagua

Smartwool MOUNTAINEERING EXTRA HEAVY CREW

Jag har fortsatt min kläderresearch med att se vilka Strumpor/sockar jag skall ha till Aconcagua. Det kluriga är att när vi börjar gå kan det vara runt 30°C men på toppen ner till -30°C eller om vi har otur ännu lägre.

Alla är eniga om man skall satsa på två lager strumpor, där den inre strumpan är en så kallad liner som förflyttar fukt till den yttre och gör att eventuellt skav blir mellan strumporna istället för foten. Liners hjälper att hålla ett skikt av varm luft mellan huden och strumpan som bidrar till att hålla fötterna mycket varmare.

Frågan blir då om denna liner skall vara i ull eller syntet och här verkar det som nästan alla är eniga om att det ska vara en tunn syntetstrumpa gärna Coolmax. En stor fördel med syntet är att den är mer elastisk och tappar inte formen lika mycket/lätt vilket gör att risken för skoskav minskar. Syntet håller även mindre vätska så detta hjälper att hålla foten torr.

Jag har bestämt mig för att använda Bridgedale Coolmax Liner hela turen.

Som andra lager tänker jag att man måste anpassa sig efter värmen/kylan och ha olika beroende på höjden. Även här kommer frågan upp om det är syntet eller ull som är bäst och många tillverkare har strumpor som har en blandning av både syntet och ull.

Jag har bestämt mig för att köra med syntet och syntet/ull strumpor från X socks som jag har använt mycket och är super nöjd med tills de sista dagrarna då det är som kallast då blir det merinoullssockar från Smartwool.

 

Strumpor/sockar till Aconcagua

4 Bridgedale Coolmax Liner
1 X Socks Trekking Extreme Light Sock
1 X Socks Trekking Silver
1 X Socks Trekking Mountain Extra Warm
1 Smartwool Mountaineering Extra Heavy Mid-Calf Sock

Strumpor/sockar till aclimatiseringstur

3 Bridgedale Coolmax Liner
1 X Socks Trekking Extreme Light Sock
1 X Socks Trekking Silver
1 X Socks Trekking Mountain Extra Warm

Relaterade inlägg:

Sovsäck till Aconcagua

Marmot CWM EQ -40F Sleeping BagJag fick ett mail från en läsare vid namn Frank som undrade om sovsäckar så tänkte svara honom genom ett blogginlägg.

”Morrs,Sitter och läser ditt inlägg med intresse eftersom jag själv eventuellt kommer åka till Aconcagua i Januari. En av prylar som måste införskaffas är en ny sovsäck och det skulle vara intressant att veta vad du har för någon och vad den har för komfort temperatur./Frank”

Vad jag har läst mig till så rekommenderas det för Aconcagua en sovsäck som har -20°C som komfort, men har även sett packlistor med både högre och lägre komfortgräns.

Anneli Wester som har varit på Aconcagua två gånger (2009 och 2010) svarade följande när jag frågade henne om temperaturen på Aconcagua:

”Har som kallast haft ca -22 på natten, oftare runt -18–20 i camp Colera (samma som camp Berlin). I de andra lägren så dra av ca 5 grader per läger ungefär, som kallast alltså.”

Det som gör valet av sovsäck ännu svårare är att det är sommar i Argentina i januari och Mendoza har då en temperatur på 20-30°C. Detta gör att samma sovsäck skall användas från 20°C till -20°C. Detta gör att en sovsäck med helzip är ett krav.

Ett annat alternativ är att ha två sovsäckar, en tunn och en tjockare och på så sätt går det enkelt att reglera värmen efter behov. Först den tunna för att byta till den tjockare för att till sist använda båda. Om man redan är ägare av två sovsäckar som tillsammans ger en komfort temperatur på ca -20°C är det ett billigt och bra alternativ.

När det kommer till dun / syntet har Naturkompaniet en bra artikel, där följande går att läsa:

”En dunsovsäck ger dig mesta möjliga värme per gram fyllning. Om du prioriterar låg vikt och liten volym ska du välja en dunsovsäck. Tänk på att dun kräver lite extra varsamhet i hanteringen. Dunet är känsligt för fukt och värmer inte lika bra när det blivit blött. Det är viktigt att hålla dunsäcken ren och torr.”

Min erfarnehet är att vintersovsäckar i syntet är så otroligt skrymmade så det går bort bara av den anledningen, men även värme per gram är en viktig faktor i sammanhanget Vi har alla fyra dunsovsäckar (jag har själv bytt ut alla mina sovsäckar till dun).

Vintersovsäckar i allmänhet och vinterdunsovsäckar  i synerhet är mycket dyra, speciellt i Sverige. Som all frilufsutrsutning är även sovsäckar billigare i USA och det går att spara en rejäl slant på att passa på att handla en när man är där eller om man har någon vän som är där (Tack Øystein).

Det finns ett annat mycket prisvärt alternativ om man inte kan ta sig till USA: Roberts.pl. Roberts beskriver sig själv så här:
“ROBERT’S OUTDOOR EQUIPMENT specialises in production of down filled wear and down sleeping bags filled with natural down, goose down or duck down. Down sleeping bags – for summer and winter, oneseason and multiseason, tourist, outdoor and climbing, trekking and expedition, Himalayan and polar, hunting, survival and army.”

Både Mattias och Victor kommer ha Roberts sovsäckar på Aconcagua och jag och Stefan har sommar/3 säsongssäckar där ifrån. Som det går att läsa ut av tabellen nedan är Roberts mycket prisvärda och matchar USA priserna bra och krossar de svenska priserna. En annan stor fördel med Roberts är att de gör sovsäckarna efter beställningen alltså de måttsys och man kan själv välja färg på varje tygbit. Jag sov i min tre säsongs på Svellnosbreen runt turen och är super nöjd, hög kvalité och många smarta lösningar.

Roberts LHOTSE

Vårt val av sovsäckar har präglas en hel del av att sovsäcken ska kunna användas på andra expeditioner och vinterturen i Skandinavien, där av lite varmare sovsäckar än vi kanske behöver.
 

Avslutar med en lista över vad jag tycker men ska tänka på vid köp av sovsäck till Aconcagua.

  • Välj en dunsovsäck
  • Välj en med en komfort -20°C om den är bara tänkt till Aconcagua
  • Välj en med  en komfort på -30°C eller lägre om du planerar andra bestigningar/turer
  • Köp från USA eller Roberts
  • Välj en i rätt storlek så du slipper värma upp massa extra luft
  • Köp en med helzip

 

Namn Modell Vikt Comf. Min. Extrem Pris Sverige Pris betalt
Tobias Marmot CWM EQ -40F Sleeping Bag 2066g -40*     6 799 4 247
Victor Roberts LHOTSE 1100 700 cuin 1850g -28 -35 -49   3 064
Stefan Marmot Lithium 1330g -7.6 -14 -34.6 5 495  
Mattias Roberts LHOTSE 1100 800 cuin 1850g -35 -42 -57   4 032

*designed to deliver restful sleep, down to -40°C

Relaterade inlägg:

Underställ till Aconcagua

Jag har gjort lite research om underställ inför Aconcagua och tittat på olika material, tillverkare och modeller. Jag har kommit fram till följade:

  • Att det är Merinoull/Ullfrotté man skall satsa på.
  • Att Icebreaker är bäst (dock dyrt).
  • Att det varmaste är ullfrotté där Woolpower är bäst.
  • Att ha syntetkalsonger under eller en fleceetröja över förstör mycket av de bra egenskaperna från ett ullunderstället.
  • Att modellen Zip Turtleneck är det bästa, både varmast och enklast att reglera värmen.
  • Att hellre ha två tunnare ulltröjor extra än en fleece på Aconcagua.
  • Att på Aconcagua är det helt klart bäst med ett lite tätare underställ. Inte brynja eller fluffigt närmast huden.

Detta gör att jag kommer använda mina gamla syntetkläder på aclimatiseringsturen men satsar på nya Merinoull och Ullfrotté ställ till Aconcagua.

2 Ullboxer kort Aclima Warmwool Shorts M’s
1 Ullboxer lång Aclima Warmwool Boxer Shorts Long
1 Ulltröja Smartwoll TML light
1 Ullunderställ överdel Icebreaker M’s Mondo Zip 200
1 Ullunderställ underdel Icebreaker M’s Leggings 200
1 Ullfrottéunderställ överdel Woolpower Zip turtleneck 200 g
1 Ullfrottéunderställ underdel Woolpower Long john 200 g
1 Trekking tröja Icebreaker M’s LS Atlas 150

Relaterade inlägg:

Svellnosbreen runt – 7 toppar över 2000 meter

Gruppbild på toppen av stora Tverråtinden 2309 m.

- Missar man en enda gång då är det kört, då gör man inte mer sen. Man blir inte ens en invalid som får ligga i rullstol och bli tvångsmatad hela livet, man blir bara en kladdig fläck… i Norge.

- Men bortsett från det har det varit en bra tur?

- Helt underbart! Det har varit jätte jättekul och jätte jätteotäckt.

Samtal mellan Mattias och Øystein på toppen av Galdhøpiggen

Fredagen den 9 september lämnar Team Lajt tillsammans med förstärkning av två norska bergsgetter, Øystein och Geir Oslo för en helg i Jotunheimen. Målet är att gå Svellnosbreen runt, en klassisk ryggtravers med några av Norges (Nordens) högsta toppar. Det är sammanlagt 12 toppar över 2000 meter.

Vår bil med Tobias, Victor och Mattias anländer efter mörkrets inbrott på fredagskvällen till Spiterstulen. Den andra bilen har redan varit framme i en timme, så vi möter både en uppslagen lavvo (kåta) och färdig middag. Vi äter med god aptit och delar upp gemensam utrustning innan det är dags att gå och lägga sig. Vi skall upp tidigt imorgon.

Klockan ringer 05:00 och det är becksvart ute, jag känner sömnbristen i hela kroppen och funderar en sekund på att ligga kvar i min nya varma sovsäck, men kommer snabbt på andra tankar och kryper ut. Vi äter snabbt frukost och fixar det sista med utrustningen. Mindre än en timme senare är vi på väg i mörkret.

Mattias knyter in sig innan klättring upp på Tverråtinden M.

Norrmännen håller ett jobbigt högt tempo i mörkret och jag har nästan lite svårt att hänga på, med min tunga ryggsäck innehållande 60m rep och annan utrustning. Ganska snart kommer vi fram till glaciärkanten och vi har två möjliga vägar upp på Tverråtinden M 2302m. Antingen gå över glaciären, upp för backen och sedan upp på ryggen eller klättra facet. Vi väljer det sistnämnda. Vi märker fort att klättringen inte var tvärenkel och den fuktiga mossan tillsammans med ryggsäck och kängor, gör att vi inte känner oss säkra med att frisolo klättra upp. Vi bestämmer oss för “better safe than sorry” och plockar fram rep och kilar. Klättringen går bra men vi förlorar mycket tid på att säkra. Allt för mycket tid försvinner och väl uppe på toppen inser vi att vi ligger två timmar efter planen. Vi kanske skulle valt den enklare vägen upp.

Vi fortsätter på kammen och avverkar snabbt både Västra Tverråtinden, 2288 m och Stora Tverråtinden, 2309 m. Väl framme på Stora Tverråtinden är det dags för turens första rappell (visar sig bli enda). Vi hittar snabbt ankaret som består av diverse slingor, som sitter både med kil och runt håligheter i berget, det hela känns pålitligt. Vi är ivriga i väg då vi ligger flera timmar efter planen och funderar inte så noga på vart vi skall fira ner oss till. Geir är först ut och firar ner till den första platån. Väl nere är det mycket rep kvar så han bestämmer sig för att fira ner till även nästa platå. Vi andra följer snabbt efter, men väl nere finner vi inget nytt ankare. Vi har firat oss ner på fel ställe. Vi har fortfarande några meter rep kvar men målet ligger väldigt långt till sidan om oss, ska repet räcka? Nu inleds något som man kan likna en scen ur Cliffhanger. Vi springer bokstavligen på väggen för att få pendel för att nå stigen. Hela operationen går under omständigheterna ändå smidigt. Men när väl alla är nere upptäcker vi att repdraget tillsammans med att repet troligtvis har kilat fast gör att vi inte lyckas dra ner repet. Vi överväger en sekund att bara lämna det hängande på väggen. Men vi ändrar oss och Øystein börjar att tradklättra upp en bit, samma väg som vi kom ifrån och lyckas få loss repet.

Vi är återigen på väg, men nu ännu mer efter tidsplanen och med lite snabb uppskattning inser vi att om vi inte ändrar rutten kommer vi stå på Galdhøpiggens topp tidigast 21 och därifrån är det i alla fall tre timmar ner till lägret, då i mörker. Vi överväger att gå ner på glaciären och följa den ner, men ingen har lust att vända om redan. Vi kommer på ytterligare en ide. Vi kan korsa glaciären och hoppa över Tverråtindan, 2207 m, Ymelstinden,  2304 m och Storgjuvtinden, 2344 m. Istället gå upp på kammen mellan Storgjuvtinden och Galdhøpiggen för att fortsätta upp mot Galdhøpiggens topp.
Sagt och gjort. Vi tar på oss stegjärn och knyter in oss i rep och går med bestämnda steg över glaciären. Vi lyckas korsa glaciären utan några större problem. Vägen upp till kammen är brant och med mycket lösa stenar, men vi kämpar oss upp och ca en timme senare står vi på kammen.

Alla inknutna i rep på väg över glaciären

Nu börjar vandring och klättring mot Galdhøpiggens topp, Norges, Skandinaviens och norra Europas högsta berg. Vägen mot toppen är hård och är mestadels scrambling. Bitvis är det väldigt exponerat med flera hundra meter stup vid sidan om en. Klättringen är inte svår men utsikten gör sitt för psyket. Det märks dessutom att vi är högre nu, för mycket mer av nattens nysnö ligger kvar, det gör det halt och svårt att se underlaget.

När vi äntligen är uppe Galdhøpiggens topp har klockan hunnit bli lite efter 18 och vi känner oss trötta men nöjda och har inte någon jättelust att ta de två sista topparna på vägen ner. Så vi börjar gå den långa vägen ner.

Klockan 21.30 är vi nere vid tältet, då har vi i stort sett gått och klättrat i 15,5 timmar och bestigit 7 toppar över 2000. Det blev inte helt enligt planerna men vi är nöjda och glada ändå. Efter en dusch och intag av middag somnar vi alla fort och börjar drömma om nya toppar och expeditioner.

Tobias sover gott i sin nya sovsäck från Roberts efter 15,5 timmars vandring/klättring.

Relaterade inlägg: